Igår hämtade vi en hel massa utrustning. När vi utökade vår biodling från fyra till tio samhällen förra året var vi försiktiga nog att inte köpa mer lådor och ramar än vi absolut behövde just då. Vi tänkte att vi kanske skulle förlora några av samhällena under vintern.

När nu våren övergått i försommar och vi står med nio fullgoda och ett svagt men levande samhälle måste vi alltså utöka även vår utrustning så att det finns skattlådor så att det räcker. Därav berget av omålade nackakupor i frigolit och ramar utan vax på bilden. Även några extra bottnar och förstås några kilo vaxmellanväggar inhandlades.

Pappa målade raskt några av lådorna och jag smälte fast mellanväggar i ramar så att vi kan ge de samhällen som inte fick skattlådor förra veckan mer utrymme.

Vad gäller utrustning i övrigt har pappa börjat tillverka våra nya spärrboxar som ska fungera så att de sitter kvar i samhället under hela spärrboxbehandlingen, och att ramarna som ingår kan lyftas ut utan att spärrboxen behöver flyttas på. Inga avståndslister behövs med andra ord och vi ska inte heller behöva ta bort avståndsstiften från ramarna. Det senare har visat sig leda till klämningsrisk då flera av våra samhällen envist bygger ihop ramar i olika lådor med vildbygge, och om man då vrider på en låda när man lyfter dem kläms ramarna i lådan under ihop om de saknar stift.

Etiketter: biodling

Så har pollenfällorna satts upp. Pollenfällor består av ett speciellt utformat plastgaller som bina får krypa igenom på väg in i kupan. Gallret skrapar av de stora pollenklumparna från pollensamlarnas bakben. Pollenet ramlar ned i en låda undertill på pollenfällan. Det finns även hål på sidorna så att en del pollen kommer in i kupan - annars skulle ynglet svälta.

Om man ska samla pollen från ett samhälle måste man låta pollenfällan sitta ett tag eftersom samhället behöver vänja sig vid den plötsligt minskade pollenskörden och justera sitt samlande därefter. Man ska alltså inte flytta fällan mellan samhällen i tron att man då avlastar varje enskilt samhälle.

Vi har nu fyra fällor uppsatta på några av de starkare samhällena. Det ger en skörd på ca en halvliter pollen om dagen. Fällorna måste tömmas varje dag, annars möglar pollenet. Pollenet fryser vi in och mina föräldrar strör det över morgonmüslin.

En intressant sidoeffekt av pollenskörden är att man får en tydlig bild av var olika samhällen samlar - förutsatt att man kan tyda pollenfärgerna, förstås. Det kan dock vara ganska svårt. Bilden bredvid visar dock med all önskvärd tydlighet att två samhällen som står bredvid varandra inte nödvändigtvis flyger på samma dragväxter!

Etiketter: biodling, pollen

Årets drottningodlingssäsong har startat.

På bilderna ovan syns jag i full fart med att flytta små arbetarlarver från en yngelram till de små plastkoppar som används för drottningodling, samt vår startlåda eller “snabbkokare”. Den fungerar så att man tar ett par ramar med honung, pollen och påsittande bin, men inga yngel och stänger in dem. Efter några timmar har bina märkt att de är drottninglösa och då ger man dem lister med nykläckta larver. Efter ett dygn kan man öppna och se om några av larverna blivit antagna, varefter bina sätts tillbaka i sitt samhälle tillsammans med drottningkopparna, som samhället nu matar upp. När cellerna täckts tar man ut dem och sätter dem i en inkubator.

Närmare beskrivning av hur drottningodling går till finns på många ställen på nätet och i böcker så jag tänker inte gå igenom det noggrannare än så här - kanske senare i sommar!

Etiketter: biodling, drottningodling

Idag fick de två sista samhällena var sin skattlåda (ovanpå spärrgaller förstås), då pappa hade ordnat med vaxmellanväggar till de ramar vi har på lager. Alla samhällen har fått åtminstone delvis mellanväggar i skattlådorna så att byggbina ska ha något att syssla med. I övrigt var det urslungade honungsramar från förra året.

Jag har funderat lite på invintring och vad det är som gör att en del lider stora förluster vissa år och andra inte. Vi vill gärna utöka vår bigård med köpta samhällen men det verkar inte finnas någon i närheten med bin till salu, troligen p.g.a. vinterförluster. Som jag skrivit tidigare har vi inte haft en enda förlust sedan vi började för tio år sedan och i år är första året då ett samhälle verkligen har varit så svagt på våren att vi varit tveksamma till dess överlevnad. Alla andra samhällen i bigården, inklusive två avläggare och två paketbisamhällen som alltså startades förra året, mår prima.

Det vore intressant att göra en ordentlig studie av intvintring av bin i Sverige för att se vad det är för faktorer som påverkar hur bina klarar vintern och deras vårutveckling. De faktorer jag kan tänka mig spelar in är:

1. Fodermängd. Detta säger egentligen sig självt - bina behöver socker för att överleva. Vi ger våra bin 20 kg, vilket räcker hela vintern igenom, så att vi inte behöver oroa oss att det ska vara slut redan i februari-mars.
2. Kupor. Bin behöver egentligen ingen isolering, temperaturen klarar de att hålla själva. Vi har så vitt jag vet inte märkt någon skillnad mellan de välisolerade frigolitkuporna och träkuporna. Däremot kan jag tänka mig att vilken botten man använder spelar roll - våra står på kallbygge på bottnar som är öppna för luftinsläpp både fram och bak och är därmed väl ventilerade.
3. Läge. Bina klarar att hålla temperaturen i kupan oavsett isolering men jag skulle gissa att större temperaturväxlingar är mer krävande. Om kuporna står någorlunda skyddat och inte utsätts för drastiska temperaturförändringar i form av vind borde det stressa bina mindre än kupor som står öppet. Våra är skyddade av tät granskog på två sidor.
4. Pollen. Mängden pollen i samhället vid tidpunkten för invintring borde inte påverka hur vinterbina klarar sig, men det påverkar definitivt hur tidigt och snabbt yngelsättningen kan komma igång på våren. Utan pollenförråd måste ynglet vänta på att bina hinner dra in färskt pollen från tidiga vårblommor. Våra samhällen har åtminstone under de senaste vintrarna haft fantastiskt fina pollenförråd, kanske på grund av vår rosenträdgård som varit omåttligt populär bland pollensamlarna.

Detta är dock inte mer än (något kvalificerade) gissningar och spekulationer och det skulle behövas en vetenskaplig studie för att dra några egentliga slutsatser. Kanske har en sådan redan gjorts, om inte i Sverige så i något annat land. Hur som helst vore det bra att kunna understödja sina hypoteser med faktisk forskning i stället för att lita till sina instinkter eller till någon bi-guru. (I biodlarkretsar förekommer alltför mycket av det senare - auktoriteter som inte får eller kan ifrågasättas, som vet hur det ska vara och bara tar in ny information om den överensstämmer med bestämda uppfattningar. Självfallet ska man som nybörjare lita till de som är mer erfarna än en själv, men man ska inte lita blint på allt man hör, särskilt inte i en så konservativ skara som biodlare!)

Etiketter: biodling, biodlare

Vårutvecklingen har hittills varit fantastisk. Bina har haft det trångt under den senaste tiden varför vi bestämde oss för att ge dem första skattlådan idag.

Tyvärr hade vi inte ramar så det räckte åt alla samhällen - två blev utan. När vi utökade biodlingen förra året köpte vi inte all utrustning som behövs för tio fullstora samhällen direkt, eftersom det mycket väl kunde hända att flera samhällen inte skulle överleva vintern. Nu när allt gått så bra står vi utan lådor och ramar så att det räcker!

Ett annat projekt är att försöka sortera trälådor och frigolitlådor så att varje samhälle står på det ena eller andra materialet och inte blandat. Ett par samhällen invintrades på blandade lådor och det åtgärdade vi idag. Dock har vi fler trälådor än frigolit så flera av frigolitsamhällena har fått skattlådor av trä. Egentligen är det ganska dumt, eftersom fördelen med frigoliten främst är att den är så lätt - och det är ju i skattlådorna man främst behöver den bonusen!

Det svaga samhället som vi tog en låda från förra veckan fick tillbaka en ren låda. Då en av lådorna var i stort sett full med foder hade drottningen det faktiskt trångt. Nu hoppas vi att hon jobbar på ordentligt så att samhället kommer upp lite i styrka innan sommaren är i full blom.

Etiketter: biodling

Det är så här man vill att det ska se ut i kuporna. Yngel överallt, stora pollenlager och nyindragen nektar. Och i nio av tio kupor såg det ut så idag. Vi invintrar våra samhällen på tre lådor halv-LS (vilket motsvarar två lågnormal), med runt 20 kg socker. Så här års, om allt gått som det ska, har bina ätit upp större delen av fodret och drottningen har expanderat yngelklotet till att innefatta översta lådan. I flera av våra samhällen fanns idag yngel i alla tre lådor (dock minst i den nedersta, som de av någon anledning aldrig vill ha någonting i).

I ett samhälle upptäckte jag en ram med slarvigt lagda ägg; i flera celler låg det två eller tre ägg. Enligt experterna kan detta tyda på att en arbetare utvecklat sina ovarier och börjat lägga ägg. Dock var yngelsättningen i övrigt god och vi hittade drottningen som verkade frisk och stark.

Det sista samhället vi tittade i hade pappa redan tidigare noterat att det var svagt, att döma av dragstyrkan. Mycket riktigt såg det helt annorlunda ut inuti också. Förra veckan var samhället något svagare än resten men den här veckan var skillnaden markant. Översta lådan var fortfarande i stort sett full med foder. I den mellersta fanns ett yngelklot och vi hittade drottningen som var vid god vigör. Dock var bistyrkan mycket liten jämfört med resten av samhällena. Och nedersta lådan såg för hemsk ut: Helt infesterad med mögel, och delar av vaxkakor hade ätits upp av något, förmodligen en mus. Vi tog bort hela lådan och städade botten ordentligt. Tyvärr har vi inga extrabottnar eftersom vi expanderade kraftigt förra året, annars hade vi bytt ut bottnen helt.

Frågan är vad som är orsak och verkan i det här fallet. Jag misstänker att bisamhället helt enkelt inte klarat vintern bra, att många bin dött och att bistyrkan som överlevde inte varit tillräckligt stor för att hantera mögel och musinvasion. Frågan är då varför just det samhället klarat sig så dåligt. Så vitt jag minns hade det inga särskilda problem på hösten; de drog ner fodret utan problem och bistyrkan var normal.

Förhoppningsvis repar samhället sig. Det är svagt men det fanns bin, mat, yngel och drottning. Vi stängde spärrgallret för att förhindra eventuella framtida musattacker.

Etiketter: biodling

Då en biodlarbekant berättat att han sett bin flyga som vanligt i samhällen som sedan visat sig vara döda bestämde vi oss, något nervösa, för att ta en snabb titt i kuporna och kontrollera att det verkligen finns äggläggande drottningar i dem. Som jag nämnt tidigare har vi ännu inte haft en vinterförlust men den turen kan ju knappast vara för alltid.

En extra vårkontroll gav oss dessutom chansen att testa vårt nya pustbränsle: torkade apelsinskal. Det har Freddy Duwe alltid använt under tisdagsträffarna i Tumba bf, och det ger röken en mycket angenäm doft. Mina föräldrar dricker färskpressad juice varje morgon så råvaran finns det gott om. Vi har använt FaBi-sprej istället för rökpust i flera år eftersom vi haft problem med att hålla pusten igång, men apelsinskalen verkade fungera bra. Och jag gillar rökdoften bra mycket mer än sprejens artificella stank.

Vi var försiktiga och lyfte bara en eller ett par ramar i varje kupa för att inte störa för mycket. Det såg fint ut i alla samhällen med ägg och yngel i alla åldrar. I ett samhälle råkade vi träffa på drottningen i egen hög person (bison?) utan att leta efter henne. Det var en vi odlat själva förra året.

Apropå att träffa på drottningen så kan jag lugna alla eventuella nybörjare som läser detta med att drottningletning blir lättare med åren. Jag minns det ganska tydligt att efter några säsonger var det plötsligt inte längre så svårt. Man ser på hur bina sitter och rör sig om drottningen går på en viss kaka - men det är ingenting som går att beskriva. Det är som med svampplockning; det är ett speciellt mönstersökande som man lär sig med övning. Men förutom speciella ingrepp som insättning av spärrgaller så behöver man ju egentligen oftast inte hitta drottningen för att veta att hon finns där, det räcker med att hitta ägg och yngel.

Jag tittade igenom senaste katalogen från Töreboda idag men hittade inget som vi särskilt behöver. Den enda utrustning vi för tillfället har behov av - så vitt jag vet - är en verktygslåda till biredskapen (som för tillfället huserar i en plastpåse, efter att vi pensionerat en gammal verktygslåda av metall som var onödigt tung), och spärrgallerplåt. Töreboda säljer ingetdera. I katalogen fanns även en artikel om varroabekämpning som var något underligt skriven, vissa meningar verkade inte vara riktigt fullständiga. Kanske ett redaktionellt misstag.

Etiketter: biodling, biredskap, bin

24-åriga kvinnliga biodlare är ganska ovanliga så jag borde nog uppvisa bildbevis på att jag är vad jag utger mig för att vara. Tyvärr finns det mycket få bilder på mig i biodlarmundering, eftersom det oftast är jag själv som håller i kameran. Här är iallafall en, tagen av pappa förstås:

Våren har kommit på riktigt och bina är i full gång. Hansälgarna på tomten brummar av aktivitet. Alla samhällen har klarat vintern; dags nu att känna på översta lådan och se till att det finns foder så att de klarar sig ett tag till.

Allt var frid och fröjd. Vissa samhällen hade mer mat än andra men det led ingen nöd på något av dem. Ett par kupor hade mycket små svarta myror på besök men inte särskilt många. I några samhällen fanns det mögel. Jag glömde notera om just de stod på de nya eller de gamla bottnarna - tror att möglet möjligen orsakas av dålig ventilation. Hur som helst var det inte särskilt mycket så de städar snart rent.

Det irriterar mig något att flera av de lappar med information om drottning vi satt i kuplocket på varje samhälle har försvunnit. Förhoppningsvis finns tillsättningarna tillräckligt dokumenterade i vår “bibok” (numera bordlagd till förmån för en bikalender). Egentligen spelar det inte särskilt stor roll eftersom vi byter drottning i år igen och säkerligen larvar om från någon av Freddys fina drottningar.

I övrigt har jag en ganska kritisk insändare till Bitidningen på gång, vi får se om den kommer in.

Etiketter: biodling, vår

Trots något ruggigt väder är några av samhällena igång och vill städa ut döda vinterbin. Vi öppnade spärrgallren för att underlätta fejandet. Jag har dock inte sett några spår av rensningsflykt.

Far anstränger sig för att få tag på spärrgallerplåt. Av den ska han bygga specialgjorda spärrboxar. Vi har använt spärrboxmetoden för varroabekämpning och innan dess för att öva oss på den, och tilltalas av kontrollen och insynen man får i sina samhällen.

Spärrboxmetoden går ut på att man begränsar yngelproduktionen under försommaren så att man får ned yngelklotet på några få ramar. Varroa kryper ned i öppet yngel för att föröka sig och sitter kvar när det täcks, varefter man kan myrsyrabehandla de täckta yngelramarna med mycket högre halter än vad vuxna bin eller öppet yngel tål. Det är ett bra komplement till apistan och om man inte har så många samhällen är det ett trevligt sätt att göra biodlingen lite mer avancerad och intressant.

Dock är själva spärrboxarna något opraktiska. I synnerhet eftersom vi nu använder halv-LS och därmed måste ha två ramar i varje spärrbox - det är svårt att hålla koll på drottningen så att man inte klämmer henne när man har en box, två ramar och en avståndslist att manövrera. I höstas byggde pappa en ny variant utan lister där ramarna kan lyftas upp ovanifrån, vilket förhoppningsvis underlättar proceduren. Det får vi se i sommar.